När jag ser en bild på vår jord utifrån inser jag hur otroligt liten jag är. Hur otroligt små och obetydliga var och en av oss är. Tillsammans är vi inte alls små inte alls obetydliga. Om var och en gör något litet för att värna om vår planet gör det skillnad. Kanske inte för oss som lever nu, men för de kommande människorna som kommer leva här på tellus.

Som idag earth hour. Hur svårt kan det vara att släcka alla lampor och mysa med levande, flämtande ljus. Umgås med varandra istället för med tvn.

Jag är dålig på att göra sådana saker, jag måste bli bättre på det. Men som kusin sa "det är tanken som räknas". även tankar kanske räddar liv. Det är ju i alla fall bättre att tänka och fundera än att ignorera jorden totalt?