det blev att hänga med Felicia idag. lika galet, lika kul som vanligt. hade förresten utvecklingssamtal idag. kul när läraren säger att jag är så mogen och klok att mamma borde börja släppa taget litegrann om mig.

och då börjar man ju tänka:på ett sätt vill jag hålla så hårt i mina kära föräldrar så vi aldrig kommer dras bort från varandra. hålla hårt och även om tiden vill dra oss isär så ska jag hålla stenhårt i dem tills mina armar gick av. men man måste släppa någon gång. ta det där djupa andetaget och försöka dra in så mycket luft man kan och sakta andas ut bara för att dra ut på tiden lite till. innan man sedan sakta släpper tryggheten. jag hoppas att det är några år kvar tills jag måste släppa och flyga ut ur mitt kära bo. och jag vet att även efter jag släppt och flyttat hemifrån så kommer mamma och pappa alltid finnas för mig och hjälpa mig när de hårda, tuffa tiderna kommer. jag älskar er mamma och pappa!

otroligt vackert orange ljus lyste över mig från solnedgången när jag cyklade hem från matilda. då känner man att livet faktiskt är ganska härligt ibland. vi satt också och spelade gitarr på studmattan fast det var så kallt ute att matildas fingrar knappt fick grepp om strängarna längre. men ute skulle vi vara! så är det alltid i början av våren. man försöker inbilla sig att det är så varmt ute att man kan ha lika lite kläder på sig som på sommaren, fast det egentligen är aldeles för kallt. det är bara snön som än försvunnit, inte kylan. men det är lika härligt varje år att vara ute och frysa bara för att.

//transparent kofta - mammas gamla // tisha - veromoda//

så otroligt gott. det enda som behövs är salt, peppar och olivolja. väcker minnen från italien. smakar precis som det gjorde i somras. och i sommar återvänder jag.

två ganska lika men ändå olika foton. vilken tycker ni mest om?

tråkig outfit, lite roligare bild.

dagens//jeans - veromoda //spetslinne - hm //kofta- fått från mina kusiner//

jag och jonna väckte våra barnasinnen till liv igen och hoppade studsmatta. det kan man faktiskt göra även fast man är stor! vi satte i alla fall upp studsmattan helt själva. vi är väldigt stolta över det! älskar att fota i luften när man hoppar. älskar bilderna, älskar rörelsen. kommer nog flera av dessa nu när det är varmt utomhus.

sedan dansade hans fingrar över elfenbenstangenterna och rummet fylldes av en melodi så komplicerad och riklig att det var omöjligt att tro att bara ett par händer spelade. jag kände att jag tappade hagan och gapade av förvåning,  och hörde låga skratt bakom mig. edward sneglade på mig utan att missa en ton, och blinkade. "tycker du om den?" - Stephanie Meyer (twilight)

//linne - carlings //halsband - medeltidsmarknad// kofta - lindex

//linne - carlings //halsband - new yorker //väska - glitter

har gått och skaffat mig en ny favoritbutik. inte nog med att de har sjukt snygga och egna kläder så är de som jobbar i affären otroligt trevliga. nästan varenda gång man går in på carlings står de och småpratar med någon ensam själ inne på affären eller med varandra. HATAR på typ hm eller något sånt när det enda de säger till en är: "går det bra inne i provrummen, behöver någon hjälp" stup i kvarten, det räcker faktiskt en gång och det ens behövs. nej tacka vetja människorna på calings. och ofta är folk trevligare på små affärer. för i stora butiker behöver de väl inte vara trevliga eller? eftersom de ändå är ett så stort företag? jo det är faktiskt väldigt viktigt. (det finns förstås avvikelser också)

detta är ett tidsinställt inlägg för att det inte ska bli så tomt här på mornarna när jag inte orkar blogga, nu är jag fömodligen på bussen påväg till skolan.

älskar färgen på rosorna. de ser lite dip dyed ut haha. jag tyckte att det var roligt att klättra upp i fönstet, tyra tyckte inte det, därför fick hon bli mästerfotograf!

har nu, äntligen, lyckats förälska mig i en bok igen. jag slukar den som en svältande som inte sett en matbit på en månad. har läst över hundra sidor på bara ett dygn. det var ett bra tag sen jag fastnade som i klister i en bok. så här fast var jag i twiligt för knappt ett år sedan. har saknat känslan, saknat att inte kunna sluta läsa. att behöva slita sig som ur bojor varenda gång man måste göra något viktigare än att hänga med näsan i en bok.
och denna gång är förälskelsen bläckhjärta av Cornelia Funke

ett fåtal foton från igår. fick ett väldigt fint smyckesskrin och lite pengar. tack igen m,c & s!