det blev att hänga med Felicia idag. lika galet, lika kul som vanligt. hade förresten utvecklingssamtal idag. kul när läraren säger att jag är så mogen och klok att mamma borde börja släppa taget litegrann om mig.

och då börjar man ju tänka:på ett sätt vill jag hålla så hårt i mina kära föräldrar så vi aldrig kommer dras bort från varandra. hålla hårt och även om tiden vill dra oss isär så ska jag hålla stenhårt i dem tills mina armar gick av. men man måste släppa någon gång. ta det där djupa andetaget och försöka dra in så mycket luft man kan och sakta andas ut bara för att dra ut på tiden lite till. innan man sedan sakta släpper tryggheten. jag hoppas att det är några år kvar tills jag måste släppa och flyga ut ur mitt kära bo. och jag vet att även efter jag släppt och flyttat hemifrån så kommer mamma och pappa alltid finnas för mig och hjälpa mig när de hårda, tuffa tiderna kommer. jag älskar er mamma och pappa!