otroligt vackert orange ljus lyste över mig från solnedgången när jag cyklade hem från matilda. då känner man att livet faktiskt är ganska härligt ibland. vi satt också och spelade gitarr på studmattan fast det var så kallt ute att matildas fingrar knappt fick grepp om strängarna längre. men ute skulle vi vara! så är det alltid i början av våren. man försöker inbilla sig att det är så varmt ute att man kan ha lika lite kläder på sig som på sommaren, fast det egentligen är aldeles för kallt. det är bara snön som än försvunnit, inte kylan. men det är lika härligt varje år att vara ute och frysa bara för att.